torsdag 26 november 2009

00-talets mästerverk # 2

Jag minns när jag första gången hörde Haligh, Haligh, A lie, Haligh. Musiktidningen Sonics första nummer på den medföljande cd-skivan. Ett sådant ögonblick som alla popnördar för evigt törstar efter. Kärlek från första melankoliska tonen. Det är bräckligt, sentimentalt och så laddat med känslor att man undrar om någon annan i musikhistorien över huvud taget har menat någonting de sjungit.

För inlevelse är Conor Oberst grej. Så skönt att se honom tappa fattningen på en livespelning på Göta Källare (kanske 2003), onykter och inte så lycklig. Slog sönder några instrument och slängde mic-stativet hit och dit. Grymt bra var det i alla fall.

Och så är det ju skivan med stort S. Fevers And Mirrors går självklart till historien som en av de starkaste debuterna någonsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar